Pensionärslivet är gott.

Ja då är man äntligen pensionär. Och visst jag kommer att klara mej rätt hyfsat på min pension. Jag har min akvarellmålning (fast den har jag börjat tvivla lite på i nuläget). Det är total stiltje på den fronten. Kanske det beror på att det nu är sommar snart och man sysslar med andra saker.
Jag har ställt ut mina alster på galleri (men jag tror inte på det heller längre). Jag är medlemsansvarig i en konstförening (den ska vara en stöttning till galleriet My Art Factory).
I dagsläget känner jag överhuvudtaget inte att ställa ut och vet inte om jag kommer att göra i fortsättningen. Jag har visserligen sålt några tavlor när jag haft dem utställda där. Men jag tycker inte de platsar där. Och priset blir en annan sak med. De kommer inte upp i den standarden att det kommer att löna sig för både mej och galleriet. Bäst har jag nog sålt privat. Och då kan man hålla lägre priser med.
Jag har tagit emot beställningar och det har varit en utmaning. jag har väl lyckats rätt bra med de tavlorna och kunderna har varit nöjda. Min teknik har förbättrats och jag har varit tvungen att höja priset på mina alster.
Men i slutändan kan jag bara säga en sak. Jag kommer ALDRIG att bli en konstnär. Jag är en "amatörkluddare" och kommer att förbli det. Det finns så många där ute och vissa vill kalla sig konstnärer. Och vissa har sådan positiv syn på det (är väl bra) men jag tror inte många kommer upp i den standarden att deras alster blir några storsäljare.